Mercedes Benz 180 Sidventilare

MB:s styrelseordförande Dr. Fritz Könecke presenterade den nya MB 180 i September 1953. Detta var Daimler Benz första konstruktion med sk. pontonkaross. Karossen hade helt integrerade framskärmar samt utan fotsteg. Detta blev också den sista modell där de bakre skärmarna inte var en bärande del av karossen. Pontonmodellerna skulle prägla en hel generation av modeller från Daimler Benz

Bilens konstruktion kallades för medbärande, vilket senare skulle kallas för självbärande. I detta fall svetsades karossen fast på en rambottenplatta. Runt bottenplattan löper en fyrkantsbalk som förenar fram och bak. balken går även ut i mindre bitar vid domkraftsfästena. Denna konstruktion blev mer vridstyv än den tidigare 170 modellen med separat ram. Detta medförde att man kunde ha en rymligare kaross än tidigare.

Längden stämde ganska väl överens med sin företrädare men bilens bredd hade ökad med 5.5 cm. Couéutrymmet hade ökats med 22 % och bagageutrymmet hade ökats med med hela 75 %. Det gick även att till dessa bilar får specialtillverkade väskort som fyllde ut kofferten väl. Trots dessa ändringar blev vikten mindre, ca 80 kg vilket man kunde tacka den nya karosskonstruktionen för. En annan radikal förändring var att dörrarnas upphängning blev i framkanten samt att de efter maj 1956 kom att utrustas med säkerhetslås av tapputförande. Dörrarna blev även försedda med mjuka armstöd

En annan trevlig nyhet och som Mercedes använder sig av än idag , är den separata värmeinställningen. Värmefördelningen kunde regleras separat på respektive sida på bilen. Bilen hade även blivit tustare i coupen än tidigare. Detta pga. att en mer genomtänkta placeringar av förstärkningar och avstyrningar i karossen.

En nyhet när det gällde motorn med dess komponenter, var att motor, växellådan, framhjulsupphängningen, styrning  tillsammans med framaxelbalken var en enhet. Enheten var förbunden med bilen i tre elastiska punkter. På detta sätt kan man lossa framvagnen med motorn och därefter "rulla" undan hela paketet. Detta underlättade reparationsarbetet betydligt. Centralsmörjningen ersattes med 22 stycken smörjnipplar som skulle smörjas i jämna intervaller. I instruktionsboken finns ett schema när det ska smörjas och var nipplarna sitter.

Styrningen blev mer lättstyrd och mer exakt med en ny typ av kulskruvvariant. Detta ledde också till god manövreringsbarhet. Endas 3.4 varv mellan fulla rattutslag. Dock kunde en viss instabilitet rakt fram märkas.

Modellen fick även mindre och lättare hjul, 13". Detta medförde bättre väghållning genom att man hade minskat den ofjädrade massan. Gången blev något försämrad vid körning på ojämn väg. Eftersom fälgarna blivit mindre blev också bromstrummorna mindre men det kompenserades med bredare trummor än tidigare. En annan tradition från Mercedes var att motsvarande tidigare bilmodell motor fick följa med i den nya. Så den fyrcylindriga sidventilsmotorn monterades i den nya karossen. Sidventilsmotorn var både slitstark och driftsäker. Motorn förbättrades dock på ett par punkter. Motorlagerna hade tidigare varit tillverkade i en slags vitmetall tillverkades nu i flerskikt. Avgasventilerna blev förstärkta så att de kunde klara av "fullgas". En höjning av kompressionen i kombination med en ny förgasare (Solex 32 PICB) resulterade i mindre bensinförbrukning. Förbrukningen vid blandad körning uppgavs till nio liter per 100 km.  Effekten vid 4000 varv/min var som i tidigare modeller 52 hk. Toppfarten låg vid ca 126 km/h. Ca för att den överskreds vid flera tester.

Även växellådan från 170:n användes i 180:n dock med vissa förändringar. Utväxlingen på trean och fyras växel höjdes. Alla växlarna var helsynkroniserade precis som tidigare.